måndag 27 augusti 2012

Sorg i Hjärtat !


Den här sommaren är den värsta i mitt liv.... Min älskade Mamma blev sjuk i cancer i våras. Våren och sommaren har vi levt vid sidan av hennes sjukdom. Fruktansvärt att se någon som betyder så mycket sakta men säker brytas ned av denna hemska sjukdom, Cancer. Har försökt finnas till och stötta henne hela vägen med sorg i kroppen..gråtit när hon inte sätt det, försökt vara stark och stötta. Ett rent helvete.....

Hon somnade in 20 Juli  59 år och mitt i livet. Smärtsamt att hon inte längre får vara med oss, se barnbarnen växa upp. livet är så orättvist!

Begravningen hade vi i Fredags, en fin och minnesvärd stund med Mammas många vänner och vår Släkt.  
 
Livet måste gå vidare...men det är så svårt, det går inte en dag utan att jag tänker på Mamma och gråter.....sorgen känns i hela kroppen. Känner mig trött..trött hela tiden..en läskig känsla....Luften har helt gått ur mig...




Hoppas ni haft en fin Sommar trots en hel del regn.

                                                                     KRAM
                                                  

28 kommentarer:

Anonym sa...

Mine varmeste tanker går til deg:)
Føler med deg og veit hva du går igjennom da jeg selv har mistet flere i familien av denne grusomme sykdom!

Ønsker deg alt godt og ta vare på alle gode minner som det er mange av!

Varme tanker Merete

annika sa...

Så sorgligt ♥ Hon var ju så pass ung och hade många år kvar. Tyvärr är den sjukdomen så grym och bryr sig inte om känslor. Klart att du är trött nu eftersom du har tömt ur dig på så mycket känslor. Saknaden kommer du att bära med dig under resten av ditt liv. Man blir van med den på något sätt.
Var rädd om dig nu

Många kramar
annika

Dronninghuset sa...

kjære Marina,
det var vondt å lese. føler med deg/ dere og sender med dette de varmeste hilsener til hele familien.
så utrolig trist og meningsløst. din kjære mamma skulle fått vært sammen med dere i mange år fremover, men som du sier, Cancer er en fryktelig slem sykdom....
ta vare på hverandre og alle gode minner,for DE KAN INGEN TA FRA DEG/DERE

VARM KLEM
TOVE

Anonym sa...

Så otroligt sorgligt att läsa. Livet är så orättvist. Förstår att du är trött och behöver massor av tid att återhämta dig.
Många många tankar och en stor kram till dig
AC

LantlivsAnette sa...

Jag förstår dig..det är en hemsk sjukdom..min mamma klarade sig, men oron finns hela tiden att det ska blossa upp igen..
Sorge arbetet är tungt, jag förstår att du är trött, ta det lungt, vila mycket, sorg tar tid,,..
Kraaam Anette

Designe sa...

Nää usch så sorgligt! Så ung! Förstår att det är tungt och att luften gått ur dig! Det kommer att ta tid men på nåt konstigt sätt så kommer det bli lättare med tiden, lättare sagt än gjort! Känner med dig! Kram

Sabelhagens Olivlund sa...

Så sorgligt! Det är en grym sjukdom. Förstår att du känner dig helt slut, det är så mycket känslor. Och man är aldrig beredd på att mista någon hur väl man än förbereder sig. Saknaden är stor hos dig, men du kommer alltid bära med dig fina minnen.
Varma kramar från Maria

Norregård sa...

Så galet sorgligt vännen....
Det finns inte ord för denna hemska sjukdom....

Jag tänker på Dig & skickar Alla styrkekramar jag kan...
Malin

Anne-Britt sa...

Leit å høre,sender deg varme tanker.
Det er noe helt spesielt med mammaer, og de er en av de viktigste personer i ens liv. Ta vare på deg selv.

Klem.

Linda sa...

jag beklagar verkligen:( och jag förstår hur det känns, tomheten, förtvivlan och tankarna som far runt, frågorna. usch jag är så ledsen för din och din familjs skull.

varje tår blir en vacker pärla <3

kram Änglasyster

CARINA I OCKELBO sa...

Ja så sorgligt, jag kommer oxå att sakna din mamma mycket.Tänker på hennes barnbarn oxå. Förstår dej att det är jobbigt.Jag miste själv min mamma när hon var 62.Det kändes på något vis som en del av ens liv bara försvann.Tog lång tid innan man slutade tänka på det varje dag.

Marie - Systrarna sa...

Så otroligt sorgligt, mina varmaste tankar till dig och de dina. Stor kram/Marie

Marie - Systrarna sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Lotta Fällback sa...

♥ ♥ ♥

Vi finns här Marina om du behöver, glöm inte det. Jag kan bara hålla med dig livet känns tomt och innehållslöst o o o o o o


Kram LjusneLotta

Elin sa...

Jag beklagar sorgen! Vilken grym sjukdom det är.

Tillåt nu dig själv att sörja. Sköt om dig och familjen!

Stor kram.

jona sa...

Åhh, kära vännen nu blev jag så ledsen.
Så tomt det blir.
Mina största styrkekramar till dig.

Ord är inte lätta att hitta i sådana sammanhang, men...
var trött och vila och gråt.
Sorgen behöver sina uttryck och tar tid.

Stor famn kärlek till dig

G:a Affären sa...

Det är verkligen sorgligt och hon skulle kunna haft många fler år tillsammans med er.
Jag förstår att du är trött efter den här sommaren när du varit stark för henne och andra kring dig.
Sorg gör verkligen ont, i hela kroppen.
Kanske du kan ta dig tid för att hämta igen dig lite, det skulle du nog behöva.

Varma kramar från mig
Cia

Ninnis sa...

Sänder dig en stor bukett med styrkekramar...<3
Jag går igenom samma sak där denna sjukdom tog en nära vän och begravning sker inom kort...=(

Kram Ninni

mia sa...

hej marina,

Men oj vad sorgligt, jag beklagar verkligen sorgen och förstår precis vad du går igenom...Jag och min familj förlorde en mycket nära vänn för tre veckor sedan, oxå det pg av canser, denna jävulska sjukdom som långsamt och smärtsamt tar vem den vill...
Livet går vidare och förhoppningsvis så lär vi oss andra som blir kvar, att vårda och uppskatta våra liv lite bättre efter sådana här upplevelser och erfarenheter.

Tack för en fin blogg och hoppas att du snart skall finna glädje i vardagen igen, det är nog din mammas önskan och hon finns ju kvar ändå ett vis, så länge ni minns henne.

kram Mia

LOPPISLIV sa...

Ohhh Marina så ledsamt, hon var ju så ung. Förstår att du känner dig trött och tom. Sorg är något som tar tid. Sänder mina varmaste styrkekramar! Ta hand om dig ♥

Kram Paula

Anonym sa...

Varma tankar!Kram Susanne

Frida sa...

Jag beklagar sorgen efter din mamma. Jag har också förlorat en i släkten pga av den här hemska sjukdomen.
Varma tankar till dig!
Kram Frida

kråke sa...

Oh, vad ledsamt. Tänker på dig och sänder Styrkekramar.

Kråke

Cecilia sa...

Det är första gången jag kommer in på den här bloggen, och blir så ledsen av detta inlägg. Varför skall livet vara så orättvist? Jag hoppas din mamma funnit ro och att du snart känner sig starkare i sorgen, även om den aldrig kommer försvinna. Många kramar till dig.

MODERN COUNTRY sa...

Kjære Marina, så trist å høre om din mamma !!! Å Stakkars deg da, dette er jo helt forferdelig. Kanskje noe av det værste som kan skje, det og miste mamman sin. Og ikke var ho så gammel heller, helt fryktelig altså...

Kreftsykdommen er virkelig helt forferdelig. Mistet selv min svigermor da jeg bodde i Nederland. Vi bodde sammen det første året og det var da ho ble syk. Det var så vanskelig å bli konfrontert med kampen hennes til alle døgnets tider. Fra vi stod opp og til vi la oss. Alle Samtalene vi hadde på natten, livsgnisten som sakte forsvant. Det tok lang tid å kjenne seg sterk igjen etter at hun gikk bort, men det gav meg et HELT NYTTT syn på livet. Og det er jeg så takknemlig for ! Nå kaster jeg ikke bort ett eneste sekund, jeg har blitt mer bevisst hva jeg omringer meg med, både av materielle ting og kjærlighet til dem jeg elsker.

Håper med tiden du kan kjenne deg glad, og se tilbake og smile når du tenker på minnene dere har skapt sammen. Og du vil føle deg sterkere, det lover jeg.

Og om du behøver en venn, ja så er jeg her :)

Varmeste klemmen ~ Aina

MODERN COUNTRY sa...

Kjære Marina, så trist å høre om din mamma !!! Å Stakkars deg da, dette er jo helt forferdelig. Kanskje noe av det værste som kan skje, det og miste mamman sin. Og ikke var ho så gammel heller, helt fryktelig altså...

Kreftsykdommen er virkelig helt forferdelig. Mistet selv min svigermor da jeg bodde i Nederland. Vi bodde sammen det første året og det var da ho ble syk. Det var så vanskelig å bli konfrontert med kampen hennes til alle døgnets tider. Fra vi stod opp og til vi la oss. Alle Samtalene vi hadde på natten, livsgnisten som sakte forsvant. Det tok lang tid å kjenne seg sterk igjen etter at hun gikk bort, men det gav meg et HELT NYTTT syn på livet. Og det er jeg så takknemlig for ! Nå kaster jeg ikke bort ett eneste sekund, jeg har blitt mer bevisst hva jeg omringer meg med, både av materielle ting og kjærlighet til dem jeg elsker.

Håper med tiden du kan kjenne deg glad, og se tilbake og smile når du tenker på minnene dere har skapt sammen. Og du vil føle deg sterkere, det lover jeg.

Og om du behøver en venn, ja så er jeg her :)

Varmeste klemmen ~ Aina

Anonym sa...

Hej.

Mammor får inte dö!
Min mamma dog för fyra år sedan, saknar henne varje dag. Hon lovade mig att att spöka för mig om jag gjorde stora förändringar på vårt lantställe, det har jag gjort! Tyvärr spökar hon inte, men jag kan känna hennes närhet när jag talar till henne. Min mamma lever i mina minnen som jag har av henne.Jag tror att
så länge vi minns, finns de kvar hos oss.
Stor kram till dej.
Mvh
Charlott Littmarck
Rudskoga, Värmland

Blåbärs och smultronstället sa...

Jag kan förstå din sorg och saknad. Min pappa blev 53 år och gick bort när min dotter låg i min mage. Det är svårt att inte sakna de nära och kära man har. Jag har själv haft cancer och hoppas att jag inte ska få tillbaks den.
Ta hand om dig!
Kram Susanne